Författare: Nina Bouraoui
Läst: 2014-12-04 - 2014-12-25
Betyg: 5
Första meningen: I tio år hade Bruno Kerjen lindat små koppartrådar runt små chips som satt fastlödda på en platta som sedan skulle kopplas ihop med en transformator och integreras i en teveapparat, en dator eller en mobil.
Kort handlar Standard om Bruno, en man som lever sitt liv på rutin. Han håller sig inom sina ramar som för att skydda sig mot lycka. Tills något liknande hopp väcks inom honom när han hör att hans ungdoms kärlek återvänt till deras hemstad. Vad har han, standardkillen, att erbjuda kvinnan av hans drömmar?
Standard skiljer sig mot Nina Bouraouis tidigare böcker men man känner ändå igen hennes intensiva och eleganta sätt att berätta historien, som i ett rus utan att andas. Jag upplevde Standard som väldigt mörk och stundtals nästan olidlig att läsa. Hennes tidigare böcker som också är mörka har ändå en strimma ljus och något vackert över sig. Det vackra saknade jag i den här boken om Bruno, men Standard är ändå en fantastisk bok som bjuder på en läsupplevelse som kommer stanna hos mig länge.
Citat: "Han var och förblev ett föremål, lik sina verktyg, sina stift, sin pall, och Bruno kände sig ibland obesjälad, tömd på sitt kött, på sina organ på allt det som skapade en normal mänsklig varelse; han tänkte då att han kanske inte var som andra, att han hade misslyckats, att det inte var livet som var tragiskt utan att han själv utgjorde en tragedi, en labyrint utan vare sig ingång eller utgång som hade uppstått runtomkring hans kropp för att stänga in den."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar