De polyglotta älskarna

Titel: De polyglotta älskarna

Författare: Lina Wolff

Läst: 2017-03-31 - 2017-04-12

Betyg: 3+

Första meningen: "För att hitta den rätte hade jag aldrig trott att nätet skulle vara min grej."

Lina Wiolff fick Augustpriset för De polyglotta älskarna men hade jag gett ut ett pris hade jag istället gett det till Bohman för Aftonland. Jag älskar språket i  De polyglotta älskarna  men samtidigt är det något i historien som skaver i mig, jag har svårt att sätta fingret på exakt vad det är. Kanske är det så att jag inte helt greppar vad författaren vill förmedla. 

Boken är uppbyggd i tre delar. I varje del kommer vi närmare en person men alla tre delar sammanflätas bland annat kring manuskriptet "De polyglotta älskarna". För mig handlar boken främst om relationer människor i mellan och deras sökande efter kärlek. Ett favorittema för mig, men i den här boken känndes det destruktivt och många gånger mörkt. Det är inte med en känsla av hopp som jag lägger ner boken utan en mer förvirrad känsla av att det är något jag missat. Sammanfattningsvis är det en välskriven och intressant bok som jag kanske bara behöver lite tid att smälta.

Citat: "Allting stannade upp i mig, slutgiltigt och definitivt. Detta, tänkte jag, är punkten som all längtan mynnar ut i. Alla ansträngningar, alla ord och alla avsikter. Tanken fick mig att känns ett sorts eufori, som med hela mitt blodomlopp öppnats, mina artärer vidgas och syret i min kropp efter en lång kvävning nu väckte varje por i mig."

Citat: "Din far har rätt. Man kan inte lära gamla kor dansa balett."