Författare: Håkan Nesser
Läst: 2015-08-10 - 2015-08-16
Betyg: 4
Första meningen: "Arne Murbergs pappa blev dyster när han fyllt sextio och fem år senare dog han."
För den som följer den här bloggen är det ingen nyhet att jag är mer än förtjust i Håkan Nesser; har läst allt (förutom Van Veeteren serien) och utsett "Himmel över London" som en av de bästa böcker jag läst. Jag har minst sagt LÄNGTAT efter den tredje boken i Nessers storstads triologi: Elva dagar i Berlin. Det är en bra bok men min vilja att älska den gör att jag ändå känner en viss besvikelse över att ge denna efterlängtade bok en fyra och inte en femma i betyg.
Elva dagar i Berlin handlar om Arne Murberg som efter en olycka i ungdomen inte är sig lik igen, tanken går något långsammare än innan. På sin dödsbädd ger hans far honom ett uppdrag som får Arne att lämn trygga K- och bege sig till Berlin. Det är inte lätt för Arne men han kämpar på med oftast gott mod. Han möter två speciella personer: en galen professor och en svensktalande kvinna i rullstol. Hur hänger dessa tre personers historier ihop? Finns svaren långt tillbaka i historien? Och hur ska det gå med Arnes löfte till sin far på hans dödsbädd?
För mig handlar Elva dagar i Berlin om att slumpen kanske inte finns utan allt sker av en anledning och kanske finns det oklarheter från tidigare liv vi behöver klara upp i detta liv....
Citat: "Allt var kaos i den vackraste av augustilördagar."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar