Författare: Marie-Hélène Lafon
Läst: 2915-08-04 - 2015-08-08
Betyg: 4
Första meningen: "Anette betraktade mörkret."
Annonsen handlar om Anette som efter en svår skilsmässa vill starta ett nytt liv med sin son Erik. För att göra det svarar hon på bonden Pauls annons om en kvinna att dela livet på gården med. Vi får förutom Annette och Paul även följa Pauls syster och morbröder som också lever på gården och som till en början är skeptiska till de nya familjemedlemmarna. Jag tycker mycket om denna roman som handlar om att starta om, om att söka trygghet och om mötet mellan olika världar och människor.
Historien berättas lugnt och med en värme. Lafon skriver både med korta, träffsäkra och med långa, vackra meningar vilket ger texten ett visst liv och jag skulle gärna läsa mer av henne, om det bara fanns översatt till svenska...
Citat: "I juni var landskapet en fröjd, en bukett. De två lindarna på gårdsplanen, lönnen i utkanten av trädgården, syrenen över muren, alltsammans sorlade skälvde böljade; det svällde av grönt ljus, lyste blankpolerat, var nästan svart i skuggiga hörn; en oerhörd stålglans som under dagarna med lätt bris tog andan ur en, gjorde en mållös, tryckte ned orden i halsen där de hukade ohörbara, otillräckliga. Utan orden stod man bestört inför all denna glänsande prakt."
Visst är hon bra! Läste just De sista indianerna. Nästan ännu bättre.
SvaraRadera