En av oss sover

Titel: En av oss sover

Författare: Josefine Klougart

Läst: 2014-08-04 - 2014-08-14

Betyg: 3

Första meningen: Ljuset kommer krypande in över de plöjda åkrarna.

Sedan jag såg Josefine Klougart i Babel har jag längtat efter att läsa En av oss sover som beskrevs som en bok om att kärlek kan ta slut och om att mammor kan dö. Jag tyckte att det lät som en bok för mig som just nu uppskattar litteratur om sorg. Tyvärr så levde inte En av oss sover upp till mina förväntningar. Det var betydligt mer om den komplicerade kärleken till huvudpersonens man än om sorgen över mammans sjukdom, vilket jag personligen fann mer intressant. Boken är stundtals hjärtskärande vackert skriven men den saknar handling. Texten är full av känslor, tankar och fina beskrivningar vilket jag brukar uppskatta. Det som stör mig är att jag inte längtar efter att läsa boken, det finns inget som får mig att undra hur det ska gå för karaktärerna. Kanske hade jag för höga förväntningar på En av oss sover, jag trodde att det var en solklar fyra eller femma i betyg. Under läsningen ville jag ibland ge boken en tvåa i betyg och efter vissa fantastiska stycken en femma, men nu har jag landat i en trea.

Citat: "Snön som lägger sig över allt som vågar stå stilla i mer än ett par sekunder åt gången, över allt möjligt dött och allt möjligt levande; alla de levande och alla de döda; brysselkålens violetta stammar står sneda och balanserar i köksträdgårdens glesa rader, var och en inpackad i snö, som gamla vinflaskor i smält, snart stelnat, stearin, och med den bildens dåsiga beslutsamhet faller snön."

Ett bonuscitat som jag av någon anledning fastnade för:
"Jag stiger upp och det är som att veckla ut ett slitet ark, ett man glömt i botten på en väska och hittar en dag nere vid sjön när man letar efter ett äpple man vet att man  har tagit med sig."