Egenmäktigt förfarande

Titel: Egenmäktigt förfarande
Författare: Lena Andersson
Läst: 2014-08-22 - 2014-08-23
Betyg: 4
Första meningen: "Ester Nilsson hette en människa."


Så har jag äntligen läst Egenmäktigt förfarande och tyckte mycket om boken!

Det är en klassisk historia om kärlek och om relationens maktspel. Huvudpersonen Ester förälskar sig djupt i konstnären Hugo som inte ser på deras relation på samma sätt som hon. Ester är mer känslomässigt engagerad och Hugo får en maktposition, det bli han som håller i taktpinnen. Ester plågas av att pendla mellan hopp och förtvivlan. Som läsare får man följa med Ester som inte tänker klart utan är som förblindad av kärleken och hoppet om besvarad kärlek, ibland tänker jag "Nej Ester!" och ibland "Heja Ester!". Jag blir beklämd över hur hon klandrar sig själv, som att hennes handlande skulle påverka Hugos känslor och beteende.
Boken är lättläst och välskriven. Jag engageras och funderar på ansvar. Vilket ansvar bär Hugo? Vilket ansvar bär Ester själv? Alla bär ju ansvar över sitt eget liv och sin egen lycka, men vilket ansvar har man som medmänniska över andras lycka? Förälskade Ester lägger sin lycka i Hugos händer och vad gör han med den? Om han inte är beredd att ta emot hennes lycka borde han inte ge tillbaka den då?

Citat:"Lyckan finns sällan i upplevelsen av lycka. Den bor i förväntan om lycka och nästan bara där."