Priset på vatten i Finistère

Titel: Priset på vatten i Finistère

Författare: Bodil Malmsten 

Läst: 2016-08-09 - 2016-08-15

Betyg: 5

Första meningen: "Jag sitter i min trädgård i Finistère och fyller i adressändringskort."

Bodil Malmsten är min idol! Jag fastnade för henne när jag läste Det här är hjärtat och med Priset på vatten i Finistère ser hon till att behålla idolstatus hos mig.

Boken är som dagboksanteckningar där vi dels får följa arbetet i trädgården i Finistère, dels minnas barndomen i norra Sverige, fundera över kontraster i världen och vara arga över världens orättvisor och orimlig byråkrati; allt vackert berättar på strax över 200 sidor. En berättelse i boken är just skrivandet av (eller svårigheten att skriva) boken som Bodil Malmsten lovat sin vännina Madame C, vilket blir ett intressant inslag i boken. För mig handlar boken ändå mest om frihet, att få vara fri och få njuta av en vacker trädgård.

När jag läser får jag lust att skaffa mig en trädgård och plantera allt från rosor till luktärter och tulpaner, men det får bli en annan dag (vet att jag skulle tröttna lika snabbt) nu ska jag välja en ny bok att läsa istället. 

Citat: "Det är natt i Finistère. Månsken. Jag går i min trädgård. Jag borde sova men hur skulle jag kunna det?

Sover jag nu skulle jag lika gärna sova för evigt, månen lyser upp trädgården, man ser vartenda blad på askträden. I månsken är det som om dofterna syns, lätt svävande. En strimma silver från havsytan glimmar mellan träden i grannarnas körsbärsträdgård, bärklasarna blänker som ebenholts. 

Jag följer strimman och går ner till viken. Står på stranden med Atlanten framför mig, klipporna skuddar viken, tidvattnet kommer in. Inte våldsamt, men stilla som stål under månen. 

Om det är en dröm är det jag som drömmer den, detta enstaka jag i den stora drömmen. Drömmen, detta ensamma jag."