Författare: Kevin Powers
Läst: 2015-05-27 - 2015-06-04
Betyg: 4
Första meningen: "Kriget försökte döda oss på våren."
Jag såg ett inslag med författare Kevin Powers i Babel och kände mig lockad att läsa De gula fåglarna. När Peter Englund i samma program kallar boken vacker hade jag inte längre något val; De gula fåglarna skulle läsas!
Den unge amerikanen Bart tjänstgjorde i Irak. Redan vid inskrivningen träffar han den ännu yngre soldaten Murph, de delar krigets fasor tillsammans och får en speciellt band till varandra. Historien om kriget i Irak och soldaterns upplevelse där berättas parallellt med historien om när Bart återvänder till USA och till en vardag som blivit främmande för honom. Han förföljs av sina minnen och plågas av sina skuldkänslor över löftet han inte kunde hålla. Samtidigt som han inte kan förstå varför människorna i USA vill göra honom till en hjälte, det är det sista han ser sig själv som.
Den gula fågeln är en vackert skriven roman om ett hemskt ämne. Boken berörde mig djupt, jag har så svårt att förstå att just nu utspelas krig i vår värld. Oskyldiga människor dör och soldater som överlever återvänder hem med minnen som plågar och jagar dem. I krig finns det bara förlorare.
Citat: "Molnen bredde ut sig över Atlanten som solkiga lakan på en obäddad säng. Jag visste, medan jag betraktade dem, att in det vore möjligt att vid ett givet ögonblick göra en mätning så skulle den visa hur svagt min hjärnas grepp om hjärtat var. Ett liv består av den sortens små förhållanden, och även om det är svårt att sätta fingret på vad hjärtat är så måste det i alla fall vara det som skyndar för att ta sig förbi de parenteser som var början och slutet på mitt krig: det gamla livet som försvann i dammet som hängde och svävade över Nineve redan innan det gick att minnas och längta efter, ungt och outvecklat som det var, krossat redan när jag nådde minnets yttersta delar. Jag var på väg hem."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar