Författare: Majgull Axelsson
Läst: 2015-01-17 - 2015-01-25
Betyg: 4
Första meningen: "Fortfarande är det natt, ändå skiner solen"
Jag tyckte verkligen om att läsa boken om kvinnan som inte heter Miriam. Boken handlar om en kvinnans omtumlande historia, om hennes kamp att överleva konsentrationslägren, om hennes sorg och saknad över sin familj och sin egen historia. Den handlar om efterkrigstiden i Sverige och om hålla den perfekta ytan och inte låta sanningen komma fram genom en sprucken fasad. Jag gillar hur nutid och dåtid vävs samman och hur historien långsamt kommer fram genom Miriams minnesbilder.
Vissa delar av boken får mig att må fysiskt illa, jag bli omskakad. Der är ofattbart när man sitter i sitt trygga lilla vardagsrum att föreställa sig hur det var i konsentrationslägren och det var inte för så länge sedan som det hände! Jag tycker att det är en viktig och bra bok som bör läsas av alla.
Citat: "Och så kom den. Tröttheten. Utmattningen. Uppgivenheten. Den väller in på samma sätt som alltid, buren på en våg av hemligheter och minnen, vräker sig över henne, får henne att under ett ögonblick eller två känna hur skelettet brister, hur ryggraden pulvriseras, hur nackens kotor förvandlas till grus och ingenting. Om hon bara stått upp skulle hon ha fallit omkull, hon skulle inte ens ha haft kraft nog att vrida på huvudet eller sträcka ut händerna för att skydda sig, hon skulle bara ha fallit med ansiktet rakt ned i marken, men nu står hon inte upp, nu sitter hon i stället på en bänk i Nässjö stadspark, och allt som märks är att hon plötsligt nickar till, att hakan sjunker och att hennes rygg blir krum. Det ser inte ut att betyda något. Trött tant, bara."
En av de bästa böckerna jag läste förra året! :)
SvaraRaderaJa, det är en bok som kommer stanna med mig länge!
SvaraRadera