Författare: Lena Andersson
Läst: 2014-11-20 - 2014-11-30
Betyg: 4
Första meningen: "Vid lunchtid en av de sista dagarna i april fick en blomsterhandel i Karlstad en udda förfrågan."
Ester Nilsson är tillbaka, hon är nu något äldre och mognare än i Egenmäktigt förfarande. I utan personligt ansvar förälskar hon sig i den gifta skådespelaren Olof Sten, en man som både vill ha och äta kakan. Han vill spegla sig i Esters kärlek och träffa henne men han vill inte ge hela sig själv till henne utan stanna i sitt äktenskap. Olof anser sig vara helt utan personlig ansvar över det som sker och deras relation.
Jag tycker mycket om boken och jag känner att jag har saknat Ester sedan jag läste Egenmäktigt förfarande. Jag gillar hennes sätt att tolka livet och hennes vilja att förstå omvärlden. Ester är klok men som de flesta blir hon förblindad av kärleken och väljer att tolka Olofs tvetydiga signaler till sin egen fördel vilket ger henne många besvikelser och hjärtesorg men även lyckorus och kärlek.
Citat: "Som allt annat lyder kärlekskänslan under evolutionens orubbliga principer. Den muterar vid påfrestningar för att överleva förändrade betingelser och som allt levande vill den främst bestå. Människor vill få älska. Det är den viktigare än att bli älskade. Ester Nilsson gjorde vad som helst och bortsåg från allt hon måste bortse från för att kunna fortsätta älska Olof Sten."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar