Maken

Titel: Maken

Författare:Gun-Britt. Sundström

Läst: 2014-09-08 - 2014-09-28

Betyg:3

Första meningen:"Det ligger en lapp på mitt skrivbord: "Gustav har ringt".

När Kulturkollo annonserade att de skulle ha en bokcirkel på Facebook med boken Maken tänkte jag "Kul, Maken som jag tänkt på men inte läst, det är nu den ska läsas!". Entusiasmen till trots kom jag igång sent med läsningen och det har gått trögt för mig, men nu är jag klar, en vecka efter att bokcirkeln avslutats. Bättre sent än aldrig :)

Så till boken, Maken är för mig en lång diskussion om tvåsamhetens vara eller icke vara. Vad är man beredd att offra för någon annan och kan man till fullo vara sig själv i en parrelation? Är det bättre att vara ensam och olycklig än olycklig i en relation?

Martina och Gustav försöker sig på tvåsamheten på olika vis och de har olika syn på deras relation. Relationen utspelas mycket via brev vilket är intressant, vissa saker är lättare att säga direkt och andra föredrar de i skrivande forn. Brevrelationen blir speciell eftersom de behöver vänta på postgången, viket nästan känns främmande idag med våra snabba kommunikationsvägar, känslor och händelser hinner nästan förändras innan svaret kommit. Maken är en intressant och tänkvärd bok. Läsningen gick som sagt trögt för mig och i mitten tröttnade jag lite och tyckte att även om tiden gick så kom inte historien eller människorna framåt, de stod och trampade på samma ställe. Till slutet tycker jag att både boken och Martina blir mer intressanta, den sista delen får betyg fyra av mig, även om hela boken landar på en trea. Jag finner mig själv fnissa till under läsningen, många beskrivningar är roliga eller lite dråpliga och jag gillar det. 

Citat: "Att Gustav är den rätte kan en idiot se - men jag är ju fel!"